Äntligen, ett hem på nätet

Det var en gång en käck man som ringde mig och berättade att han arbetade som säljare på en reklambyrå. Nu var han i färd med att kontakta små företagare, som mig – för att hjälpa oss av växa genom att en hemsida.

Jag sa till honom att jag var nöjd som det var. Jag har fyra terminskurser i veckan i min studio, mina kurser är fullbokade.

Säljaren: – Ja, men nu kan du ju nå ut till ännu fler!

Jag: – Men jag är ju nöjd som det är.

Säljaren: – Ja, men du skulle kunna nå ut till fler och få ditt företag att växa.

Jag: – Men jag är ju nöjd som det är.

Den stackars säljaren fick det inte lätt med mig. Han önskade mig lycka till med det jag gjorde och vi la på.

Under många år var jag alldeles nöjd med det jag hade. Jag höll klasser och workshops i min studio och ordnade yogaretreats- och yogadagar någon gång i året.

Men så kom pandemin, och världen förändrades. I samma veva föddes vår dotter. För mig kom det då naturligt att ta yogan online. Det kändes också som att det fanns ett betydligt större behov av det och för mig blev det också en möjlighet att sörja för min familj när samhället och även min studio stängdes ner.

Trevande skapade jag min första onlinekurs. Jag visste inte exakt hur man gjorde, men jag hade yogat online själv i perioder, då jag bor på Åland och inte alltid har tillgång till de lärare och klasser som jag vill gå. Jag tänkte att jag försöker göra online precis som jag gör i studion: jag vill att det ska kännas inkluderande.

Min filosofi är att varje människa som kommer till yogan, varesig det är online, i studion eller på ett retreat kommer dit av en orsak. Och med sig i bagaget har de ett liv som jag inte kan veta någonting om. Jag vet inte om någon vill gå en yogaklass för att de vill bli smidigare i kroppen, eller för att de sörjer en närstående eller för att de försöker ta sig tillbaka från en utbrändhet.

Men jag vet hur det är att komma till en yogaklass.

Jag vet hur det är att vara nybörjare och jag vet, att även om jag yogat och undervisat i över tio år kan det ändå kännas som att allt är nytt – för vi är en ny version av oss själva varje stund.

Jag hoppas och önskar att jag aldrig kommer till en punkt där jag tror att jag kan allt. Jag vill lära mig, jag är nyfiken på kroppen och vad det är att vara människa. Det är en ständig utforskning. Ibland är det lekfullt, ibland är det allvarligt.

Det är vad jag önskar ge dig som yogar med mig: möjligheten att bygga en egen relation till dig själv, att utforska din kropp och ditt inre på dina villkor. Med respekt för allt vad du bär på som jag förstås inte kan ha en aning om, men jag vet att få människor lyckas ta sig genom livet utan att bli lite kantstötta här och var.

Onlinekurserna har jag fortsatt med, för jag märker att de ger ett komplement till många människor som inte har möjlighet att närvara på fysiska klasser. Och för varje kurs försöker jag utforska hur det kan göras så mänskligt, personligt och inkluderande som det bara går.

Och här är jag nu. Kanske sex-sju år efter att den där käcka säljaren ringde mig. Och jag har ett hem på internet, en plats varifrån jag kan dela med mig av det jag tror på. Kanske var det inte en sådan dum idé i alla fall. Men allt har sin tid och just nu, när jag är i färd med att lansera den här hemsidan känns det som att det verkligen är dags att ha ett eget hem, en plats för stillhet, närvaro och ro på internet.

Här på min vrå på nätet finns möjlighet att ta del av det Yogabibliotek jag byggt upp under de senaste åren. Just nu, när den här hemsidan lanseras, finns det tillgång till nio kurser, totalt 72 klasser. Var tredje månad kommer en ny kurs.

Jag är väldigt glad att vara här.

<3 Zandra

Gör allting väldigt långsamt

Jag har fått lära mig att göra saker långsamt. Jag levde så hastigt, förr.

Nu försöker jag verkligen känna efter. Vrida och vända. Låta saker mogna. När jag gick en skriv/meditationskurs nyligen fastnade jag för meningen: Gör allting väldigt långsamt.

När jag ser tillbaka på de senaste tio åren – från de första yogaklasserna jag höll som den här bilden från en klass på Ester & Adele i Stockholm här ovan till den här hemsidan och onlinekurserna – så inser jag att allt fått växa långsamt. Inifrån och ut.

Och det har fått vara okej. Det har varit okej.

För mig är det numera viktigt att låta saker ta tid. Att bygga något hållbart. Att skapa en undervisning som bottnar i erfarenhet, inte i trend eller prestation. Och jag tror att många av oss längtar efter just det – långsamhet, närvaro och riktning snarare än fart.

Så om du som läser det här ibland känner dig stressad över att du inte är "där" än, att du inte hunnit så långt som du tänkt – kom ihåg: det får ta tid. Det mesta som är värt något gör faktiskt det.

Och yogan? Den finns där, tålmodig, väntande, redo när du är det.

<3 Zandra

Min typ av yoga

Jag får ibland frågan: "Vad är det för typ av yoga du undervisar?" Och även om jag skulle kunna svara något tekniskt – vinyasa, yin, restorative, hatha – så är det inte riktigt så jag ser på saken.

För det jag egentligen försöker förmedla i min undervisning är något som kanske inte syns på utsidan. Det handlar inte bara om sekvenser eller positioner. Det handlar om upplevelsen inuti.

Hur det känns att få slappna av. Hur det känns att lyssna inåt. Att bygga en relation med sig själv.

Många som hittar till yogan bär på något. En stress, en sorg, ett trötthet, en känsla av att inte riktigt räcka till. Och ibland räcker det att sitta stilla några minuter för att något ska börja mjukna.

Det är så jag ser på yogan – som ett sätt att komma lite närmare sig själv och hela det universum som finns inuti.

<3 Zandra

Yogan & jag

Så som jag minns det har jag ofta upplevt att livet känns överväldigande, jag har känt mig konstig, lite annorlunda, lite som att jag levt på sidan av och tittat in på livet.

När jag var i tonåren kämpade jag med ätstörningar, anorexi och bulimi. När jag var 20 år fick jag första gången pröva medicin mot depression. Det har hjälpt mig mycket.

Kanske är det så, att vissa är högkänsliga, eller bara mer sårbara än andra när det kommer till livets kantighet. Jag vet faktiskt inte, jag har inte några svar. Bara frågor.

När jag hittade yogan var det som att något föll på plats. Yogan är inget mirakel (även om jag nästan upplevde det så just då). Men det är ett verktyg för att hitta tillbaka in. Bortom tankar, ångest, prestationskrav och vad som nu än pågår på ytan.

Det här är en av de stora gåvorna yogan gett mig – att ha en plats där jag får landa precis som jag är. Och det är också det jag vill erbjuda dig. Inte perfektion. Inte prestation. Utan en plats. En stund. Ett andetag i taget. Acceptans.

Min önskan med mina kurser, både i studion och online, är att de ska få vara just det – en plats där du får vara människa. Inte en bättre version, inte mer si eller mer så – utan du, precis som du är idag.

<3 Zandra